The Human Centipede 2 (Tom Six, 2011)

Den hype som byggdes inför The Human Centipede var som upplagd för att det skulle bli fiasko. Om man hypar något mycket så tycker i alla fall jag att man måste leverera också. Hypen ledde till att filmen nådde ut till en publik som absolut inte brukar konsumera denna typ av chockfilm. Därför hör man ofta hur skruvad The Human Centipede är och ibland kan man till och med höra folk säga att det är det vidrigaste som gjorts, någonsin. För er som inte vet handlar The Human Centipede om en galen vetenskapsman som kidnappar folk och syr ihop dem, mun till anus, för att skapa sin egna mänskliga tusenfoting.

Eftersom jag tillhör den grupp av människor som kan tycka att sådana här filmer är ganska bra och underhållande så tänkte jag att ska ge The Human Centipede 2 en chans. Mycket tack vare att jag ser folk som avfärdar filmen som skit bara för att den endast är ute efter att chockera tittaren. Som om inte en komedi exploaterar känsliga ämnen för att få dig att skratta? Nä, den diskussionen lämnar jag och går till filmen istället.

Martin

Martin jobbar som vakt i ett parkeringshus. Han är fet, kort, ful, har astma och är sjukt besatt av filmen The Human Centipede. Eftersom Martin jobbar nattskiftet så börjar han förverkliga sin dröm om att kopiera experimentet från första filmen. Folk som parkerar sina bilar får ett skott i benet och en kofot i huvudet för att sedan köras i en skåpbil till en lagerlokal. Där förvarar Martin sina offer tills han har samlat på sig 12 personer som han ska operera ihop, mun till anus.

Martin bor ihop med sin mamma i en liten lägenhet i London. Mamman hatar Martin för att han ringde efter polisen efter fadern antastat Martin under flera år. Så Martin har det ganska jobbigt förstår man, när till och med doktorn som ska hjälpa Martin med hans astma tafsar på honom och spanar in hans bakdel och slickar sig om munnen.

Martin beskådar sitt livsverk

Filmen är helt svart/vit och saknar nästan helt musik, vilket inte alls bidrar till den stämning som jag direkt fattar att regissören ville åt. Det hela blir istället löjligt pretentiöst, vilket i sin tur krockar med alla jättelöjliga upptåg som Martin bjuder på. Det finns ingen vilja att gå djupare in i vilka offren är mer än att de flesta verkar vara idioter, vilket i sin tur gör att man inte kunde bry sig mindre om att de blir torterade. De enda som man faktiskt får bekanta sig med är Martin och hans mamma. Detta görs dock så pass bra att man hade önskat att filmen hade handlat om deras relation istället. Deras förhållande är så pass sjukt att det till och med är deprimerande att se dem äta ihop och jag måste verkligen berömma Tom Six att han lyckats fånga en så fruktansvärt obehaglig stämning hemma hos Martin.

Det finns inte så mycket mer att säga egentligen. Tom Six vill äckla folk på ett pretentiöst sett som faller platt. Filmen förlitar sig helt på att Martins galenskap ska skapa en klaustrofobisk känsla  som sedan når något slags crescendo när tortyren börjar. Men det funkar inte alls. Chockscenerna är dessutom så pass veka att filmens ruttenhet inte ens kan vägas upp av "goren".

3/10