Raigyo (Takahisa Zeze, 1997)

Njuta films har en del fina releaser inser jag ibland. Den svenska distributionen gör att man inte behöver lägga åtskilliga hundralappar på lite mer obskyra filmer heller då de finns i Sverige och inte behöver fraktas över atlanten, plus att de kommer med svensk text. Jag blev minst sagt glad när jag hittade Raigyo då jag läst lite om den och blivit oerhört nyfiken.

Raigyo är en Pinku Eiga film. Alltså en sorts japansk sleazefilm. Under 90-talet struntade regissörerna helt i alla tramsiga sexscener som förr var hela poängen med "pinkfilmerna" och la istället energin på att berätta en historia som inte bara var en ursäkt för att visa bröst och bleka rumpor. Temat för just Raigyo är väldigt nihilistiskt och deprimerande. Inte en enda gång tror man att det faktiskt är en "pinkfilm" man tittar på.

Filmen börjar med att man får följa Yanai vars fru är inlagd på sjukhuset för att hon ska föda deras första barn. Yanai lever ungkarlsliv medan hans fru ligger inlagd och ringer runt till kvinnor i hopp om att få ha sex. Han har lite problem att få till det men får av en slump telefonkontakt med Noriko som är dödligt sjuk. Noriko har blivit lämnad av sin man och är fullkomligt uppgiven. När Noriko och Yanai slutligen träffas och har sex blir Yanai mördad av Noriko. Hon blir förhörd av polisen om varför hon lämnade sjukhuset trots att hon är dödligt sjuk och att Yanai mördades samma dag ser polisen som ett samband. Noriko kommer undan tack vare att en man som såg henne kasta sin förlovningsring blir inkallad för att identifiera henne. Han fascineras över att hon dödat en människa och säger därför att det inte var Noriko som han hade sett ihop med Yanai på den bensinmack där han jobbar. De två utvecklar sedan en relation med misär och ångest som gemensam nämnare.

Åskådare 1

Åskådare 2

Zeze är helt ny för mig men efter att ha sett Raigyo är jag frälst. Fotot är helt magnifikt och att filmen till stor del är "shot on location" bidrar till den dystra stämningen något enormt. Som tittare gör Zeze en till åskådare på plats genom att  ofta filma på väldigt långt avstånd och undvika "close-ups". Ofta hamnar olika objekt ur fokus i förgrunden, vilket skapar en stämning av att man står långt ifrån och beskådar det som sker, men man kan inte göra något åt det. Alla "POV's" är dessutom filmade som om personen låg på marken, när personen i själva verket står upp, vilket skapar en stämning av att det är någon annans synvinkel som förmedlas. Det är också sparsmakat med klipp i filmen och vissa scener varar runt 1-2 minuter helt utan kameråkningar. Det känns löjligt att ens försöka beskriva detta mästerliga foto, jag lägger istället upp lite bilder och rekommenderar att ni ser filmen.

Noriko tittar på när bussen åker...

Jag måste bara tillägga att det är synd att denna film blivit förstörd med en rutten marknadsföring. Söker man på den ser man bara nakna människor indränkta i blod. Detta är ungefär 1 minut av filmen och det tar all fokus från vad filmen egentligen handlar om. Likaså lanseras den också som en klassisk "pinkfilm" med bilder på bröst överallt, också något som bara figurerar 1-2 minuter i filmen. Jag tittade nyss på den svenska filmen Kyss mig och den innehöll säkert 15 minuter med meningslösa sexscener som inte tillförde filmen ett smack.

...POV från marken

"Mitt barn dödades, han brann ihjäl. Han blev bara en så här stor svart klump, ändå kremerade de honom. Det kom ingen rök från skorstenen på krematoriet... Barnet hade ju redan brunnit upp. Det var en kvinna som gjorde det. En yngre arbetskamrat som till skillnad från mig läst på högskolan. Hon var ganska snygg. Vi drack lite ihop och låg med varandra. Hon fick göra abort två gånger. Är det skäl nog att döda?"
 - Fiskaren utan namn

8/10